Fredag den 13
Vet att detta inlägget är lite sent men har inte haft så mkt tid under helgen.
Det märktes verkligen att det var fredag den trettjonde i fredags, fy fan vilken dag. Kommer till skolan och grattar Jennie och allt på skolan var bra, men sedan när jag kommer hem så vet jag inte vad som gick snett. För det första slog jag nog i foten trettio gånger, men de var inte det värsta. Jag och alla kompisar skulle till Hanna och fira hennes födelsedag, och redan då kändes något fel. Efter att ha varit där i ca en timme eller ngt så börjar telefonen ringa, och helt plötsligt skulle jag lösa allas problem. Folk ringde och grina i telefonen till mig och la på rätt i örat när dom förstod att jag inte kunde lösa problemet. Så till slut sa mitt huvud stopp och tack och lov ringde min syster Micka då. Fick helt och hållet nog och började så klart gråta. Det tog nog två minuter för Micka och J att komma till Hanna och hämpa mig. Och efter en snabb puff stängde jag av mobilen. Tack och lov att jag gjorde de, för det visade sig att några fler hade försökt att ringa mig under natten. När jag väl kom hem till Micka la jag mig bara raklång på min madrass och var helt slut. Det var ingen bra dag kort sagt.
Hittade ingen bättre bild på min "räddare i nöden". Vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne!
Puss & kram<3
Det märktes verkligen att det var fredag den trettjonde i fredags, fy fan vilken dag. Kommer till skolan och grattar Jennie och allt på skolan var bra, men sedan när jag kommer hem så vet jag inte vad som gick snett. För det första slog jag nog i foten trettio gånger, men de var inte det värsta. Jag och alla kompisar skulle till Hanna och fira hennes födelsedag, och redan då kändes något fel. Efter att ha varit där i ca en timme eller ngt så börjar telefonen ringa, och helt plötsligt skulle jag lösa allas problem. Folk ringde och grina i telefonen till mig och la på rätt i örat när dom förstod att jag inte kunde lösa problemet. Så till slut sa mitt huvud stopp och tack och lov ringde min syster Micka då. Fick helt och hållet nog och började så klart gråta. Det tog nog två minuter för Micka och J att komma till Hanna och hämpa mig. Och efter en snabb puff stängde jag av mobilen. Tack och lov att jag gjorde de, för det visade sig att några fler hade försökt att ringa mig under natten. När jag väl kom hem till Micka la jag mig bara raklång på min madrass och var helt slut. Det var ingen bra dag kort sagt.
Hittade ingen bättre bild på min "räddare i nöden". Vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne!
Puss & kram<3
Kommentarer
Postat av: Micka
Love u! Smack-puss!
Trackback